2013-07-29 / 16:02:00 / Samma himmel
Jag har inga planer alls på hur jag ska lägga upp det här himla USA-bloggandet, så jag tänker att vi kör. Vi köttar på. Jag går på känn och skriver inlägg lite här och var om olika delar av resan. Jag kommer att hoppa lite i tiden och knixa ihop inlägg när det passar sig, men ni hittar förstås alltihop under min kategori USA 2013.
Hela resan (från Göteborg till Boston) tog ungefär ett dygn, och likaså hemresan från Miami. Med mellanlandning på London Heathrow och långa väntetider inräknat blir resan längre än vad man först räknar med, men det gjorde ingenting eftersom vi helt enkelt fick mer tid att lära känna varandra, spela spel och ha kul tillsammans.
Jag flög som sagt från Landvetter tillsammans med fyra andra tjejer. Resten av den svenska gruppen, som kom från Arlanda, träffade vi på Heathrow på mellanlandningen. De andra studenterna (från Finland, Norge och Italien) träffade vi på vårt hotell i Boston.
Om du vill åka på språkresa men är orolig över den sociala biten: var inte det! Det blir aldrig något problem att lära känna folk. Jag har åkt själv på två språkresor och man märker direkt hur öppna alla är mot varandra. De flesta åker själva och då blir det lätt att prata med varandra eftersom alla praktiskt taget är där för att få nya vänner. Åk inte med en kompis, åk själv! Det ger så mycket mer och du kommer nära fantastiska människor som du aldrig skulle lärt känna annars.
På flyget från Landvetter till Heathrow flög vi över hela London. Jag hade fönsterplats (älskar!) och kunde se hela staden från ovan - London Eye, Big Ben och alla dessa fina platser som jag saknar så. Jag var i London 2010 och åh, vad jag kärlekar den vackra staden.
Planet från Heathrow till Boston tog åtta timmar. Jag skulle dock avråda från att ta med ett stort handbagage med böcker och liknande - all underhållning finns på planet. Man har en egen skärm med filmer, musik, tv-serier, ljudböcker, nyheter med mera. Handbagaget är dessutom sjukt jobbigt att bära runt på flygplatsen i en hel dag om man har långa väntetider, vilket vi hade.
Vi landade i Boston på kvällen, var jetlag-trötta, åkte en freaking grym partybuss till hotellet men jag satt som på nålar, kunde knappt slita blicken från allt där utanför, kunde liksom inte tro på det, att det var verkligt.
(Sedan sov vi. Sedan vaknade vi. Sedan började alltihop.)
Trackback
