2013-07-31 / 15:27:00 / Högst upp, först ut
Hej Boston! Vårt första stopp på resan visade sig vara ett underskattat stopp. Jag hade inga höga förväntningar på Boston, men det är en oväntat vacker stad, med en blandning av modernt och historiskt. Vi hade en dag på oss att utforska staden och ungefär såhär såg det ut.
Vi begav oss ut på Bostons vägar i en Duck Tour-båt, alltså ett fordon som kan köra både på land och i vatten. Vi fick se det bästa av innerstaden och floden. Tog cirka en miljon bilder.
Vi körde bland annat förbi den här fantastiska byggnaden som jag har glömt vad den heter.
Och även mållinjen. Boston Marathon-mållinjen där bombningarna ägde rum. Alla spår av explosioner var borta, såklart, men det stannade turister för att fota hela tiden.
En gnutta vardagsliv mitt i alltihop.
Här har vi Bostons högsta skyskrapa om jag inte minns fel.
Vi gick omkring i fashionabla gallerior och åt mexikanskt (här är Emma som inte tycker om att bli fotad när hon äter sin burrito).
Linn, Rebecca, Love och Felicia.
En liten siesta i parken bredvid dendärbyggnadensomjagharglömtnamnetpå.
George Washington i en hockeytröja - det är inte varje dag man får se det. (Det hade tydligen gått så bra för Boston Bruins att de fick sätta sin lagtröja på Bostons mest kända staty.)
Mustasch?
Här är Hjalmar, Matteo och Saara i en lömsk liten källare under en kinarestaurang där vi åt middag. Jag har nog aldrig sett så mycket mat i hela mitt liv. Den här bilden är tagen efter att vi ätit upp och visar inte ens hälften av tallrikarna. Strålande avslut på strålande dag.
2013-07-30 / 12:15:38 / Motorvägsvänner
Det här inlägget kommer att tillägnas en mycket speciell vän som jag fick under USA-resan.
Nämligen vår stökiga lilla minivan. Saknar dig, kompis!
Vi hade tre stycken minivans och tretton människor trängde ihop sig inuti varje. Gosigt, mmm.
Våra vans blev verkligen en viktig del av resan eftersom man tillbringade flera timmar i stort sett varenda dag därinne i värmen, med lår som klibbar mot varandra, musik och skratt (och sömn). Det var ju faktiskt en roadtrip och vanen blev som ett extra hem.
Fina människor i baksätet.
Trötta tonåringar i en trång bil i flera timmar tidigt på morgonen = kuddar och filtar överallt och människor som sover i små högar ovanpå varandra i väldigt obekväma positioner. Såhär såg det ut i bästa fall.
Livet i på USA:s vägar, alltså. Bäst.
2013-07-29 / 16:02:00 / Samma himmel
Jag har inga planer alls på hur jag ska lägga upp det här himla USA-bloggandet, så jag tänker att vi kör. Vi köttar på. Jag går på känn och skriver inlägg lite här och var om olika delar av resan. Jag kommer att hoppa lite i tiden och knixa ihop inlägg när det passar sig, men ni hittar förstås alltihop under min kategori USA 2013.
Hela resan (från Göteborg till Boston) tog ungefär ett dygn, och likaså hemresan från Miami. Med mellanlandning på London Heathrow och långa väntetider inräknat blir resan längre än vad man först räknar med, men det gjorde ingenting eftersom vi helt enkelt fick mer tid att lära känna varandra, spela spel och ha kul tillsammans.
Jag flög som sagt från Landvetter tillsammans med fyra andra tjejer. Resten av den svenska gruppen, som kom från Arlanda, träffade vi på Heathrow på mellanlandningen. De andra studenterna (från Finland, Norge och Italien) träffade vi på vårt hotell i Boston.
Om du vill åka på språkresa men är orolig över den sociala biten: var inte det! Det blir aldrig något problem att lära känna folk. Jag har åkt själv på två språkresor och man märker direkt hur öppna alla är mot varandra. De flesta åker själva och då blir det lätt att prata med varandra eftersom alla praktiskt taget är där för att få nya vänner. Åk inte med en kompis, åk själv! Det ger så mycket mer och du kommer nära fantastiska människor som du aldrig skulle lärt känna annars.
På flyget från Landvetter till Heathrow flög vi över hela London. Jag hade fönsterplats (älskar!) och kunde se hela staden från ovan - London Eye, Big Ben och alla dessa fina platser som jag saknar så. Jag var i London 2010 och åh, vad jag kärlekar den vackra staden.
Planet från Heathrow till Boston tog åtta timmar. Jag skulle dock avråda från att ta med ett stort handbagage med böcker och liknande - all underhållning finns på planet. Man har en egen skärm med filmer, musik, tv-serier, ljudböcker, nyheter med mera. Handbagaget är dessutom sjukt jobbigt att bära runt på flygplatsen i en hel dag om man har långa väntetider, vilket vi hade.
Vi landade i Boston på kvällen, var jetlag-trötta, åkte en freaking grym partybuss till hotellet men jag satt som på nålar, kunde knappt slita blicken från allt där utanför, kunde liksom inte tro på det, att det var verkligt.
(Sedan sov vi. Sedan vaknade vi. Sedan började alltihop.)
2013-07-23 / 18:15:27 / En gata jag gått på förut
Hej Sverige, hej bloggen, hej hemma. Idag har jag sovit i tolv timmar, varit på stranden och packat ur väskan som jag hade med mig på mitt livs resa, ni då?
För tre veckor sedan hade vi precis landat i Boston. I förrgår befann jag mig i Miami. Allt däremellan är så fruktansvärt overkligt, en illusion, ett veck i tiden. Jag vill helst bara få bo i den där illusionen för alltid och aldrig lämna vår svettiga van och mitt äckliga tält och mina underbara vänner.
Ni kommer få ta del av allt fint varmt mysigt roligt fantastiskt läskigt spännande vackert mäktigt som jag har varit med om, men först tänkte jag att vi skulle ta en titt på mitt instagramkonto från de senaste tre veckorna. Tio små glimtar från resan, varsågoda:
Jag hade turen att få fira 4th of July (USA:s självständighetsdag) i Plymouth, staden där skeppet Mayflower landade och där
den första kolonin grundades på 1600-talet. "Americas Hometown" som det kallas.
Det byggdes fina strandmonument på Virginia Beach.
Dinosaurier på National Museum of Natural History i Washington D.C. Gick runt därinne en hel förmiddag och förundrades
över saker.
<3<3<3<3<3!
Justina var glad när vi åt på Johnny Rocket's i Myrtle Beach! Bästa hamburgerstället. Dansande servitörer, 50-talstema och
himmelska milkshakes. Ta mig tillbaka nu.
Universal Studios. Har inte mycket att säga förutom att det var en av de bästa dagarna i USA. Grymt.
Regnigt strandhäng i Naples, Florida. Den stormiga östkusten, ni vet.
Dessa människor alltså! Kärlek kärlek kärlek till er.
Finaste Tea på Hard Rock Café i Key West efter en dag med snorkling. Åh, vad jag saknar denna tjejen.
Hälsar på ett soligt Sverige uppifrån. (Hemma bra men borta bäst.)
2013-07-01 / 14:15:54 / Ett farväl, ungefär
Med dessa sju överblivna bilder från Mallorca säger jag hejdå på ett tag. Jag vet att bloggen går himla segt nu om sommaren när jag är borta, men desto mer spännande saker har jag att berätta när jag kommer hem, right? Jag kommer fotografera ihjäl mig och samla fina minnen i mängder där borta i USA, och efter dessa tre veckorna kommer jag att dela med mig till er.
(Jag fattar knappt vad som händer just nu. Jag vet att klockan fyra idag åker jag till Göteborg. Jag vet att klockan nio imorgon bitti ska jag befinna mig på Landvetter. Jag vet att klockan elva går flyget till London och jag vet att klockan sex går nästa flyg. Till Boston. TILL BOSTON.)
Jag åker imorgon. Jag åker på min drömresa imorgon.
2013-07-01 / 09:15:00 / And fall in love with yourself, because someday you're gonna be the only one you've got.
Innan jag beger mig till andra sidan jorden imorgon {asgdklsdfijsnvasufcnd!!!} så tänkte jag passa på att berätta för er hur freaking bra Paramore's nya musikvideo är. Låten är en av mina favoriter från albumet och videon är skitsnyggt animerad, precis så som jag älskar det, och hela konceptet är bara fenomenalt.
Det är Jordan Bruner som har gjort den, hon gör i övrigt helt briljanta saker som ni absolut bör kika på.
När vi ändå snackar bra grejor och Paramore, lyssna på det här. Rysningar i hela kroppen. Hayley, du är en gåva från ovan.
