2012-12-25 / 21:14:00 / Är det här allt som blir så dör jag
-bilder från tumblr-
Vi stod utanför huset och räknade minuterna. Det var nog kallt, tror jag. Det borde varit kallt. Men ingen snö. Vi hade våra iphones och exakt klockan 23.59, precis när min mobil slog om till 00.00, då dog Idas mobil. Massor av fyrverkerier, förstås. Och vi tände en sån där brinnande papperslykta som råkade fastna i ett träd och vi trodde att hela trädgården skulle brinna upp. Alla tog skydd bakom bilen när Ingrids lillebrorsa sköt en raket rakt mot huset.
Jag minns att sa till mig själv att det här året, 2012, det ska bli mitt bästa år. Jag ska våga mer. Jag ska hitta kärleken det här året. Det kommer bli helt fantastiskt. Så sa jag.
Nu, sisådär 360 dagar senare sitter jag i mitt rum, lutad mot garderoben med en laptop i knäet. Det är kallt. Snön har nästan smält bort. Klockan är 20.51. Och jag är samma. Det hände ingenting. Jag är samma person som jag var för ett år sedan, den där nyårsnatten. Jag vågade inte mer. Jag hittade inte den där jävla satans skitkärleken. Det blev inte helt fantastiskt.
Och nu då?
Tvåtusentretton.
T v å t u s e n t r e t t o n n n n n .
Jag undrar vart jag kommer att befinna mig om 365 dagar. Kanske Australien. Kanske är jag död. Eller kanske är jag just precis här. Med en laptop i knäet. Kanske skriver jag ett blogginlägg om alla underbara människor jag träffat under året, om alla nya platser jag besökt, om allt fint som har hänt och hur lyckligt kär jag är i en person som älskar mig tillbaka. Kanske inte.
Man vet ju aldrig, eller hur? Man vet aldrig vad som kommer hända. Men jag vet en sak:
är det här allt som blir så dör jag.
{update: okejokejokej. det här inlägget fick mig att fundera lite extra & nu inser jag hur mycket som faktiskt HAR hänt under det här året. små små stora saker. viktiga saker och oviktiga och hemska och bra. hemska. och alltihop bara kommer över mig på en gång och nej jag orkar inte. tvåtusentretton nu tack jag vill inte ha det här skräpiga tvåtusentolv längre ok? tack och hej}
emilia
men åh JA. exaktexaktexakt. egentligen hände ju massor. tillochmed en del viktigt, sånt man ärligt minns. men ingen världsomvändande eller förrödande eller kapitulerande bra. (kärleken kom aldrig).
verkar som vi tänker lika om tvåtusentretton, kan vi inte köra cybertummis på att våga som fan nästa år? kram!
Trackback
