2013-08-14 / 21:48:00 / Början på slutet

 
Ätit på ett äckligt hamburgerställe, promenerat i regnet, legat skavfötters i en soffa och pratat till klockan fyra. Gått vilse två gånger på vägen hem, kollat på teater, ätit massor av surt godis. Det var ungefär mitt senaste dygn. Imorgon ska jag träffa en fin favoritvän och på söndag ska jag paddla havskajak med mamma. Jag är så pepp på allt och åh, jag vill bara ta vara på de här sista sommardagarna innan jag börjar gymnasiet nästa vecka. En sista solstråle, en sista picknick, en sista vaken natt innan man får den där grå vardagskänslan i kroppen. Den här sommaren har varit, och är, helt underbar. 



2013-08-02 / 12:52:00 / För att tusenbitarshjärtan är mänskligt

 
På Museum of Natural History i Washington D.C. fanns en avdelning om människans utveckling. Där fanns det en liten dator som uppmanade oss att fundera över vad som gör oss till människor. När jag kom hem skickade jag in svaret ovan. Lagom vardagsromantiskt, precis som jag vill ha det, men ändå ett ganska bra svar på frågan, tyckte jag. 
 
Vill du skriva ett eget svar kan du göra det här.



2013-05-30 / 17:45:05 / We don't sleep when the sun goes down, we don't waste no precious time

Alltså. Kan knappt fatta att det faktiskt blev sommar till slut. Jag sitter i skrivandets stund i min nya bikini och svettas. Om två himla dagar är det juni. Officiellt äkta sommar. SOMMAR. Den mest magnifika sommaren någonsin, dessutom. (Var tvungen att skriva några extrasomriga ord i fetstil, feel the excitement folks).
 
Vet inte hur ni känner, men jag håller på att gå sönder av lycka. Det var meningen att det här skulle bli ett vanligt halvtrist torsdagsinlägg men nu tänker jag inte publicera det utan minst tio peppbilder och ett fabulöst cybersommarskrik. Redo?
 
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH
 



2013-02-08 / 15:26:00 / Komplex

Hej fina ni.
 
Har haft nationellt prov i svenska idag. Årets tema är identitet och utseende och engagerad som jag är så har jag idag skrivit en jättesorglig novell om kroppskomplex på åtta sidor. Tog mig tre timmar och ett halvt suddgummi. Har fortfarande mystiska kramper i handen och ett skavsår på ringfingret. Det var helt sjukt. Var alldeles utmattad efteråt.
Vet knappt vad jag skrev längre, känner mig lite osäker på om jag drog det lite över gränsen när min huvudkaraktär skärde sig i handlederna med en skärvorna från en krossad spegel och nästan tog självmord och gud vet vad. Jag var så inne i storyn och allt det hemska att jag inte riktigt tänkte på vad jag skrev. Nu i efterhand känner jag att det kan ha blivit lite extremt. Jag hoppas att jag lyckades förmedla känslan utan att nödvändigtvis ge min lärare en hjärtattack.
 
Nåja. Länge leve känslomässigt instabila noveller. Glad fredag, allesammans!
 



2013-01-06 / 20:32:12 / ---




2013-01-04 / 13:52:00 / When the dreamer dies, what happens to the dream?

Såhär ser jag ut idag. En vacker syn för den som är blind.
 
Just nu håller jag på att skriva lappar. Jag har ett trevligt litet projekt på gång som helt enkelt går ut på att skriva dikter på små lappar som man sedan gömmer på en allmän plats. Vi ska nog åka till ett köpcentrum idag och jag tänker lappifiera hela stället. Gömma små dikter i tröjärmar, i provrum, inuti skor, bakom hyllor och på väggar. Det är hur kul som helst. 
Varför? tänker ni nu.
Jag har ingen aning. Men någon ensam själ därute kanske blir glad av att hitta en liten dikt. Vem vet? Jag hade gärna hittat en söt lapp i min tröjärm. 



2012-12-31 / 15:08:00 / Minnen i en glasburk

 
Det här är min tvåtusentrettonburk.
 
En helt vanlig glasburk som jag pyntat så vackert med lite nagellack (för att, ja, det var det som fanns närmast till hands på mitt skrivbord). Lite dagisnivå på det hela, men ni måste erkänna att den har en viss charm, ändå.
Den här burken ska jag fylla med bra saker som händer under året i form av små ihopvikta lappar. Nästa år, 2014, ska jag öppna den och minnas allt bra som hände under året. En liten burk fylld med fina minnen. Så himla bra idé som jag snodde från tumblr. Nu är jag riktigt pepp på 2013.
 
Gott nytt år finaste ni!
 



2012-12-25 / 21:14:00 / Är det här allt som blir så dör jag

-bilder från tumblr-
 
Vi stod utanför huset och räknade minuterna. Det var nog kallt, tror jag. Det borde varit kallt. Men ingen snö. Vi hade våra iphones och exakt klockan 23.59, precis när min mobil slog om till 00.00, då dog Idas mobil. Massor av fyrverkerier, förstås. Och vi tände en sån där brinnande papperslykta som råkade fastna i ett träd och vi trodde att hela trädgården skulle brinna upp. Alla tog skydd bakom bilen när Ingrids lillebrorsa sköt en raket rakt mot huset.
Jag minns att sa till mig själv att det här året, 2012, det ska bli mitt bästa år. Jag ska våga mer. Jag ska hitta kärleken det här året. Det kommer bli helt fantastiskt. Så sa jag.
 
Nu, sisådär 360 dagar senare sitter jag i mitt rum, lutad mot garderoben med en laptop i knäet. Det är kallt.  Snön har nästan smält bort. Klockan är 20.51. Och jag är samma. Det hände ingenting. Jag är samma person som jag var för ett år sedan, den där nyårsnatten. Jag vågade inte mer. Jag hittade inte den där jävla satans skitkärleken. Det blev inte helt fantastiskt.
 
Och nu då?
Tvåtusentretton.
T v å t u s e n t r e t t o n n n n n . 
 
Jag undrar vart jag kommer att befinna mig om 365 dagar. Kanske Australien. Kanske är jag död. Eller kanske är jag just precis här. Med en laptop i knäet. Kanske skriver jag ett blogginlägg om alla underbara människor jag träffat under året, om alla nya platser jag besökt, om allt fint som har hänt och hur lyckligt kär jag är i en person som älskar mig tillbaka. Kanske inte. 
 
Man vet ju aldrig, eller hur? Man vet aldrig vad som kommer hända. Men jag vet en sak:
är det här allt som blir så dör jag.
 
{update: okejokejokej. det här inlägget fick mig att fundera lite extra & nu inser jag hur mycket som faktiskt HAR hänt under det här året. små små stora saker. viktiga saker och oviktiga och hemska och bra. hemska. och alltihop bara kommer över mig på en gång och nej jag orkar inte. tvåtusentretton nu tack jag vill inte ha det här skräpiga tvåtusentolv längre ok? tack och hej}



2012-10-23 / 10:15:25 / En grå tisdagsmorgon

Grått och en aning blåsigt. Det gula börjar skifta mer åt brunt. Den typiska perioden på året då man börjar längta sönder efter jul och snö.
Jag har tänkt lite på detta. Julen, alltså, och julklapparna. Jag har alltid haft långa önskelistor. Det här året har jag bara en enda punkt på min lista och på den punkten står det pengar. Vad betyder det? Att man håller på att bli vuxen? Det är ju helt förbannat tråkigt att önska sig pengar. Allt handlar om pengar. Man ska ju önska sig hundvalpar, Barbies eller åtminstone en rymdraket eller så.
 
Egentligen önskar jag mig massor av saker som tomten inte kan ge mig. Jag önskar att jag bor närmare Stockholm så att jag kan gå på det gymnasium jag vill, till exempel. Funderar kring detta varje vaken minut & jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag kan inte bestämma mig.
 
Nej, nu måste jag cykla till skolan. Har haft en lång och mycket fin sovmorgon idag, men nu är det dags igen. Vi hörs senare.



2012-10-10 / 20:51:04 / Tankar om te

TE.
Äckligt.
Jag har aldrig tyckt om te, faktiskt. Och jag måste säga att det är så himla synd. Det är mysigt, det är varmt, det passar i alla tänkbara situationer. Tidigmorgon-te som man dricker precis när himlen är randig och lagom aprikosfärgad, plugg-te och efterskolan-te som man smuttar på vid skrivbordet bara för att, eller en stor kopp avkopplande godnatt-te som står på sängbordet och luktar sött, så att man somnar snabbt och utan att tänka. Sedan har vi ju förmiddags-te och eftermiddags-te, som man dricker av ren vana eller mest för att det är så gott. Te i en termos på decemberutflykter. Juligt te, halloweente, somrigt te och höstigt te och brännande hett te och svalnat te och ljummet te. Med påse eller kryddor eller något annat trevligt som jag inte vet om. Eller bara te, vanligt te-te, som man dricker när som helst och vart som helst och som bränner sådär skönt på tungspetsen.

Jag måste lära mig att dricka te. Jag måste. Jag har insett att det är för fint för att undvikas.
Någon som vill komma på tebjudning någon dag snart? Hör av er, tack.



2012-09-19 / 14:36:00 / And the days blur into one

Tidigt imorse var jag i grannstaden för en snabbkoll hos tandregleringen. Det var kyligt, sådär vackert Londonkyligt, och det blåste lite grann. Det fanns en underlig känsla i luften, en ny känsla. En härlig känsla. Det var mycket folk ute, med tanke på hur tidigt det var. Trottoaren kändes lite extra promenadvänlig under mina gröna tygskor, allting var så närvarande, byggnaderna verkade högre och stoltare än förut, människorna verkade vara förenade på något vis, trots att var och en skötte sitt. Jag fick känslan av att vara långt, långt borta. Känslan av en nystart, på en ny plats, på äventyr, miltals hemifrån.
 
På bussen hem satt jag lutad mot rutan och lyssnade på Radical Face. Allt var så vackert och sorgligt på samma gång så att jag nästan började gråta helt utan anledning.
 
Det var en väldigt fin morgon.
 



2012-09-17 / 21:39:00 / Att finnas



"ships are launching from my chest
some have names but most do not"
 
Vackraste citatet jag vet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det betyder men det betyder i alla fall något. Det kommer från andra versen i Welcome Home med Radical Face. Jag känner mig sådär utspridd, fri, lite evig när jag läser de orden. Det är som en våg av ljusblå toner och en strimma av solljus blandat med nakna fotsulor mot varm asfalt och massor av fart, rörelse, som när man springer sitt allra allra fortaste utan att bli trött och så någonting inuti kroppen, i ens innersta inre som förändras och blommar ut mot världen och man är nästan som i ett annat liv, någon annan stans, fast inuti sig själv, eller som att man snurrar runt runt i djupt vatten eller som att man är ett moln vid horisonten. En fjäril, en droppe, en dimma, ett ljussken, en tidig morgon. Fri. Hela världen pulserar i dina ådror, du kan känna den, smaka på den, andas in den och låta den bo i dig för evigt.



2012-09-09 / 19:10:00 / Regndroppar

 

Jag tycker om hösten.
Så, där sa jag det, rakt ut. Och nu är hösten här.
Jag har slutat tänka dessa ofantligt sorgliga tamigtillbakatillsommaren-tankar. (okej. jag har inte slutat. men de kommer inte lika ofta längre).
Jag tycker om regn. Jag tycker om min jacka. Jag tycker om att spegla mig i vattenpölar. Jag tycker om att himlen är svart och stjärnklar innan klockan nio på kvällen. Jag tycker om de färgglada löven på marken, särskilt när det prasslar till om man trampar på dem. Jag tycker om att fotografera i skogen på hösten. Jag tycker om smatter mot rutan. Och vinden och molnen och solen som värmer fast man fryser ändå. Det tycker jag om.
Sommaren är minnsann fin, men det är hösten också.



2012-09-02 / 19:29:20 / Världen

Här ovan ser ni min världskarta som jag fick i födelsedagspresent. Jag har inte visat den än, men den hänger så fint vid fotändan av mig säng, precis bredvid fönstret.
 
Det är som att ha hela vida världen i sitt rum - jag sitter ibland på kvällarna och följer fantasistigar med pekfingret. Stannar vid Alperna och minns soliga skidbackar och pizzor på gigantiska träfat. Vidare neråt mot Malta - jag kan nästan höra alla mina fina vänners röster, deras skratt. Cypern; en liten Saga med en paraplydrink i handen. Turkiet; vattenrutschbanor i olika färger, höga vågor, musik & dans. Pekfingret fortsätter uppåt, genom Europa, till London. Där finns muséer och världens finaste gator och Hamley's leksaksaffär och tama ekorrar i varenda park. Island; underbara Reykjavik, graffiti-staden som jag kallar den, vackra landskap, mammas regnhatt som skyddar min stackars kamera och ett väldigt gungigt och fantastiskt valsafari.
Och så vidare genom minnen och resor, och sedan till outforskade platser världen över.
 
Jag ska införskaffa ett gäng knappnålar som jag ska sätta på alla de platser jag har besökt. Nya minnen från en ny plats = ny nål. Mitt mål är att till slut ska samlingen ha växt sig så stor att jag inte får plats med fler nålar.



2012-08-15 / 21:13:39 / Ord som cirkulerar i mitt huvud just precis nu

.
why?
in-binary:

i don’t even care i want it to have a bit of excitement. It’s been locked away for far too long. At least i’ll feel something then. 


oh no!
.cause i will never ever forget you
thediaryofinspiration:

Wanna gain up to 400 instant followers overnight??? Just Click HERE and click YES!!! 

!
just so stupid


Tidigare inlägg

RSS 2.0