Höst. Höst!!!

Åh, vad fantastiskt ljuvligt underbart spektakulärt det är när färgen på löven ändras och skymningens tidpunkt ändras och antalet mysiga filmkvällar ändras. Allt ändras. Allt blir mysigt. Min pirriga längtan efter jul kommer oftast redan i september. Min analoga kamera kommer att få fånga rödgula landskap genom tågfönstret. Man andas rök på morgnarna. Man värmer fingrarna över en fika och bär stickade halsdukar och tröjor och strumpor. Jag ska äntligen börja använda mina docs igen. Och fastän man helst bara vill dö när man ska stresscykla hem från tågstationen i iskallt ösregn en tisdag klockan kvart i sex så vet man att man har en varm säng med en tjock favoritbok väntandes på kudden när man kommer hem. Om inte det är något att längta till så vet jag inte vad.